Kristen mystik
Kristen mystik är den tradition av mystik praktik och teologi som utövas inom kristendomen och vars fokus är "förberedelsen för, medvetenheten om och effekten av" ett möte med "en direkt och omvandlande Gudsnärvaro"[1].
Fram till och med 500-talet användes det latinska begreppet Contemplatio respektive det grekiska Theoria (θεωρία), båda med betydelsen att skåda[2], (jmf Teori), för det fenomen som idag benämns mystik. Båda begreppen anammades inom kristendomen för att beskriva olika former av bön och Theosis, den process som handlar om att lära känna och ytterst sett förenas med Gud. Enligt William Johnston, talar både kontemplation och mystik om "den kärleksfulla blicken som tittar på, betraktar, medveten om gudomliga verkligheter".[3]
Mystik praktik och teologi återfinns i alla de tre stora kristna traditionerna, om än ofta med olika uttryck och teologiska fokus[4].
Etymologi
[redigera | redigera wikitext]Mystik
[redigera | redigera wikitext]Mystik eller mysticism härrör från grekiskans μύω, "att föra in", men även "att tillsluta, " och dess avledning: μυστικός, mystikos, "fördold, initierad, hemlig". Jmf latin: mysticus. I den hellenistiska kultursfären var en "mystikos" en person som var initierad i mysterierna. "Mystik" syftade i det sammanhanget på de hemliga ritualer som dessa förknippades med, och saknade koppling till transcendenta fenomen[5].
Contemplatio/Theoria
[redigera | redigera wikitext]Grekiskans θεωρία, theoria, betyder i grunden, "att titta på, begrunda, skåda" och kan härledas till θεωρός, theoros, "åskådare", av θέα, thea, "utsikt" + ὁρᾶν, horan, "att se". Både grekiskans θεωρία and latinets contemplatio syftar primärt på att betrakta saker, antingen med ögonen eller med sinnet.
Forskare[6][7] har visat på likheter mellan det grekiska konceptet theoria och det indiska darśana (darshan).
Kristen mystik som begrepp
[redigera | redigera wikitext]Mystik är en samlingsterm för erfarenheter av möten eller enhetsupplevelser med det absoluta, den yttersta verkligheten eller Gud. Mystik förekommer i många kulturer, men relationen till institutionaliserad religionsutövning har ibland varit ansträngd. I reformatorisk kristendom har det exempelvis ofta funnits en skepsis mot mystik. I romersk-katolsk tradition har mystiken haft en mer självklar plats, och inom de ortodoxa kyrkorna görs ingen åtskillnad mellan teologi och mystik, något som bland annat beskrivits av Vladimir Losskij.
Ordet mysterion nämns 27 gånger i Nya testamentet, av allt att döma med betydelsen "det som är fördolt och endast öppet för de invigda".[8]
I exempelvis buddhistisk och hinduisk meditation är enhetsupplevelser, samadhi (hopsättning) ett mål. Att i kristen mystik eftersträva enhetsupplevelse, unio mystica, enhet mellan människa och Gud, inte bara ett möte "ansikte mot ansikte" (visio beatifica i kristet språkbruk), har ibland varit problematiskt utifrån den traditionella synen på synd i västerländsk kristendom. Identitetsupplevelse mellan människa och Gud, utplånandet av distansen dem emellan, uppfattades som kätteri av den katolska kyrkan under medeltiden.
Vägen till upplevelsen av enhet med Gud har i den kristna mystiken beskrivits på olika sätt, exempelvis som instigandet i den inre borgen som Teresa av Ávila skrev om. Ett mönster som återkommer hos många författare är en process i tre steg, där enhetsupplevelsen, föreningen, närmast föregås av upplysning eller skådandet av det gudomliga ljuset respektive det inledande steget själens rening. Den kristna mystikerns huvudsakliga praktik i denna process utgörs av kontemplation.
För att skilja mellan österländsk enhetsupplevelse och kristendomens personliga gudserfarenhet ställde Nathan Söderblom termen "oändlighetsmystik" mot "personlighetsmystik" mot varandra. Även Rudolph Otto och orientalisten Robert Charles Zaehner föreslog skilda typologier för österländsk respektive västerländsk mystik: själs- respektive gudsmystik hos Otto, monistisk eller enhetsmystik respektive teistisk mystik hos Zaehner.[9]
På senare tid har dessa och liknande typologier kritiserats för att blanda ihop klassificering med teologi och för att inte ta hänsyn till mystikerns utmaning att omsätta upplevelse i ord. Med exempel från såväl kristendom, judendom och islam sätter Antoon Geels likhetstecken mellan oändlighetsmystikens gudsbild och den apofatiska teologins, det vill säga en gudsuppfattning enligt vilken Gud aldrig fullt ut kan omfamnas av det mänskliga intellektet och som inte kan beskrivas i positiva termer. Gud kan i apofatisk teologi bara beskrivas genom negationer, det vill säga genom att tala om vad Gud inte är. Geels menar att många mystiker beskriver Guds natur i apofatiska termer, samtidigt som de återger sina gudsupplevelser med ett katafatiskt språk.[9]
Historik
[redigera | redigera wikitext]Traditionellt var det profeterna som förmedlade uppenbarelser från Gud.[10] Inom religioner med en helig skrift är denna vanligtvis den huvudsakliga förmedlaren av uppenbarelse; inom kristendomen finns dessa skrifter samlade i Bibeln. Profeternas uppenbarelser finns beskrivet i Gamla Testamentet, som är en del av den kristna religiösa traditionen. Det är dock inte bara vissa utvalda profeter som upplever Guds andes närvaro i Bibeln utan även vanliga människor. Själva uppenbarelsen, där lekmannen eller profeten är i närkontakt med Gud (bortom tid och rum), påverkade mycket starkt de som beskrev händelsen.[11]
Några exempel på kristna mystiker är Dionysios Areopagita på 500-talet, Mäster Eckhart[12] på 1200-1300-talet, Katarina av Siena, italiensk mystiker från 1300-talet författare till skriften "Dialog", Jacob Böhme (1575-1624), tysk religionsfilosof och mystiker, Johann Arndt och Johann Gerhard (inom lutherdomen), Teresa av Ávila, en av den spanska mystikens stora namn på 1600-talet, Madame Guyon (1648-1717) fransk författare och mystiker, samt företrädare för kvietismen och William Blake, engelsk visionär skald, målare och grafiker.[13]
Många författare inom kristen mystik får uppenbarelser med gudomligt eller andligt ursprung. Detta blir för dem då en alternativ kunskapsgrund vid sidan om empirisk och rationalistisk kunskap. För kristna mystiker är oftast Jesus, Maria, änglar, helgon och Gud källor till dessa visoner, autitioner eller uppenbarelser.
Den religiösa innerligheten och insikt går under namnet "gnosis", som betyder insikt, av de kristna gnostikerna. Andra kristna skulle beskriva det som fullständig "frälsning". [14] Ofta är språket som huvudströmningarna inom religionerna är otillräckliga för att beskriva och förklara erfarenheter och förhållanden. Dessa uppenbarelser är mycket individuella, och etablerade religiösa begrepp och ortodoxins språk räcker inte till. Detta har ofta skapat en viss spänning mellan mystikernas direkta upplevelser och den etablerade kristna ortodoxiens ledare. Mystiken tar inte sällan hjälp av paradoxer just för att språket inte räcker till.
Kristen mystik i Sverige
[redigera | redigera wikitext]Intresse för mystik har funnits bland teologer i Svenska kyrkan under lång tid, exempelvis i form av Bergmankretsen [15] som utgjorde en del av Stockholmsmystiken[16][17][18][19]. Hans Hof (1922-2011), teolog och professor i religionspsykologi, grundare av stiftelsen Mäster Eckhartsällskapet, har haft stor betydelse för den kristna mystiken i Sverige.[20] Men framför allt har enskilda lekmän framträtt som mystiker, bland annat personerna i Flodbergskretsen.
Svenska kyrkan har officiellt öppnat sig alltmer för kristen mystik, delvis under inflytande från Dag Hammarskjöld, K. G. Hammar och Martin Lönnebo. Detta har ibland mött viss kritik.[21][22][23] År 2023 formaliserades Sällskapet Nous av personer som är aktiva inom Svenska kyrkan i syfte att bedriva fördjupning i kristen mystik. Med bas i Sällskapet har Nätverket för mystagogiskt lärande, som riktar sig till yrkesverksamma inom Svenska kyrkan, samt podcasten Den fördolda världen och ett antal lokala grupper kring bönepraktiken Hjärtats bön, en bönepraktik med rötter i den tidiga kyrkan i form av bland annat Ökenfäderna, vuxit fram.
Utanför Svenska kyrkan har Ekumeniska kommuniteten vid Bjärka-Säby sedan 1996 samlat personer från olika kristna traditioner till fördjupning i bland annat den kristna mystiken.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Christian mysticism, 11 juni 2025.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ↑ McGinn, Bernard (12 december 2006). The Essential Writings of Christian Mysticism
- ↑ [(https://johannesakademin.se/2020/12/10/den-av-slojade-varlden/) ”Den av-slöjade världen”]. Johannesakademien. 10 december 2020. (https://johannesakademin.se/2020/12/10/den-av-slojade-varlden/). Läst 23 augusti 2025.
- ↑ Johnston, William (1997). The inner eye of love: mysticism and religion (William Johnston). Fordham Univ. Press. sid. 24. ISBN 978-0-8232-1777-9. Läst 14 november 2025
- ↑ [History of Christian mysticism, Britannica https://www.britannica.com/topic/Christianity/History-of-Christian-mysticism ”History of Christian mysticism”]. britannica.com. 21 augusti 2025. History of Christian mysticism, Britannica https://www.britannica.com/topic/Christianity/History-of-Christian-mysticism. Läst 23 augusti 2025.
- ↑ Parsons,, William B. (2011). Teaching Mysticism. Oxford University Press
- ↑ Rutherford, I. (2000). ”Theoria and Darshan: Pilgrimage as Gaze in Greece and India.”. Classical Quarterly 60: sid. 133–146. http://www.reading.ac.uk/classics/about/staff/i-c-rutherford.aspx.
- ↑ ”Re-theorizing Politics, Culture and Religion in Nepal: A conversation with Fredrick Young and Gregory Grieve”. Politics and Culture. 10 augusti 2010. Arkiverad från originalet den 21 juli 2011. https://web.archive.org/web/20110721214319/http://www.politicsandculture.org/2010/08/10/re-theorizing-politics-culture-and-religion-in-nepal-a-conversation-with-frederick-young-and-gregory-grieve-2/. Läst 14 november 2025.
- ↑ Sakrament i NE.
- 1 2 Geels, Antoon (2000). Kristen mystik: ur psykologisk synvinkel. D. 1. Norma. sid. 14–16. ISBN 978-91-7217-029-2. Läst 5 januari 2026
- ↑ online edition Mysticism: A Study in Nature and Development of Spiritual Consciousness
- ↑ [Urban T. Holmes, III, A History of Christian Spirituality: An Analytical Introduction, Seabury, 1980, ISBN 0-86683-890-2]
- ↑ SvD Eckhart ser Gud födas i varje människa.
- ↑ Religionslexikonet, Edwald, Denzler, Lohner, Graf, Beskow, Svensson. ISBN 91-37-10913-8
- ↑ Berusad av Gud, Antoon Geels, Mediaprint, Uddevalla ISBN 91-27-08522-8
- ↑ Jacob Wiren Bergmankretsen – om mystiker och hovpredikanter, Lunds universitet, 2001. Arkiverad 19 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
- ↑ Stockholmsmystiken och gammalkyrkligheten, del 1, Kyrka & Folk 2014. Arkiverad 10 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine.
- ↑ Stockholmsmystiken och gammalkyrkligheten, del 2, Kyrka & Folk 2014. Arkiverad 10 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine.
- ↑ Stockholmsmystiken och gammalkyrkligheten, del 3, Kyrka & Folk 2014. Arkiverad 10 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine.
- ↑ Stockholmsmystiken och gammalkyrkligheten, del 4, Kyrka & Folk 2014. Arkiverad 10 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine.
- ↑ Hans Hofs bibliotek på Sigtunastiftelsen. Arkiverad 12 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine.
- ↑ BibelFokus.se Mystik – en falsk frälsningsväg!
- ↑ BibelFokus.se Mystik och andlig utveckling.
- ↑ BibelFokus.se Den mystika religionens renässans i Sverige
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Mattias Dahlén, Antoon Geels, Olav Hammer, Anne-Christine Hornborg, Dan Larhammar, Mystik och andlighet. Kritiska perspektiv, Dialogos, 2013.
- Antoon Geels, Berusad av Gud, Mediaprint, 2011.
- Antoon Geels, Kristen mystik. Ur psykologisk synvinkel. Del 2. Från Heliga Birgitta till Thomas Merton, Norma, 2003.
- Antoon Geels, Medvetandets stilla grund. Mystik och spiritualitet i världens religioner, Studentlitteratur, 2008.
