Edil
| Romarriket | |
 Romarrikets statsskick och förvaltning | |
| Romarrikets historiska perioder | |
| Roms kungatid 753 f.Kr. – 509 f.Kr. | |
| Romerska republiken 509 f.Kr. – 27 f.Kr. | |
| Romerska kejsardömet 27 f.Kr. – 395 e.Kr. | |
| Västromerska riket 395–476 |
Östromerska riket 395–1453 |
| Ordinära magistrater | |
| Konsul (Rom) · Praetor · Prokonsul · Propraetor · Edil · Kvestor · Tribun · Censor · Curator | |
| Extraordinära magistrater | |
| Diktator · Magister Equitum · Ståthållare · Triumviri · Decemvir | |
| Ämbeten, titlar och hederstitlar | |
| Kejsare · Legatus · Dux · Officium · Prefekt · Praetorianprefekt · Vicarius · Vigintisexviri · Liktor · Magister militum · Imperator · Princeps senatus · Pontifex maximus · Tetrark · Augustus · Augusta · Africanus · Caesar · Dekurion · Dominus · Domina | |
| Institutioner och juridik | |
| Romerska senaten · Cursus honorum · Romerska folkförsamlingen · Romersk rätt · Romerskt medborgarskap · Imperium · Auktoritet · Kollegialitet | |
Edil (latin: aedilis, av aedes, 'rum', 'tempel'[1]) var en typ av ämbetsman i antikens Rom. Ämbetet infördes år 493 f.Kr. och avskaffades slutligen på 200-talet e.Kr.
Beskrivning
[redigera | redigera wikitext]Till edilernas ämbete hörde att vidmakthålla tempel och offentliga byggnader, anordna offentliga spel, handha polismyndigheten samt ombesörja provianttillförseln.[1]
Historik
[redigera | redigera wikitext]Från år 493 f.Kr. fanns två plebejiska ediler, aediles plebei, som uppsyningsmän för Aventinens Ceres-tempel.[1] Sedan år 366 f.Kr. fanns därutöver två patriciska eller kuruliska ediler, aediles curules; dessa växlade och var vartannat år patricier och vartannat år plebejer.[1]
Efter republikens slut år 27 f.Kr. överfördes edilernas maktbefogenheter successivt till andra ämbetsverk.[1] Ämbetet avskaffades slutligen på 200-talet e.Kr.
I modern tid har titeln edil använts i studentsammanhang i den ungefärliga betydelsen "husförman", så till exempel vid Akademiska Föreningen och Studentskegården i Lund.
