close
Hoppa till innehållet

Inge

Från Wikipedia
För ett ortnamnsefterled, se -inge.

Inge är ett könsneutralt, men i Sverige främst manligt, förnamn med fornnordiskt ursprung, som ofta förekommer på runstenar. Namnet är bildat från gudanamnet Ing och namnet var ett kunganamn på 1000- och 1100-talen.

Eftersom det finns olika åsikter bland historiker om man ska räkna fornkungar som Yngve-Frej, Yngve och Ingjald Illråde med namn från samma ordstam som Inge, är det inte lämpligt att försöka sätta definitiva ordningsnummer på de svenska kungarna, medan de norska är numrerade.

Under perioden 1930-60 var namnet vanligt, vilket kan vara en förklaring till att namnet knappt använts alls för de yngre.

Den 31 december 2014 fanns det totalt 18 359 män och 558 kvinnor folkbokförda i Sverige med namnet Inge, varav 3 367 män och 375 kvinnor bar det som tilltalsnamn.[1]

Namnsdag i Sverige: 11 februari (sedan 2001, tidigare 17 december). I den finlandssvenska namnsdagslängden har Inge namnsdag 21 juni sedan 1950.[2] Före det hade Inge namnsdag 20 juni 1929–1949.[3]

Namnet Inge är i Norge, liksom i Sverige, främst ett mansnamn. Däremot är det i Danmark, Nederländerna och tysktalande länder mycket vanligare som kvinnonamn (motsvarande svenska Inga).

Personer med namnet Inge

[redigera | redigera wikitext]
  1. Enligt sökning i Statistiska centralbyråns Namndatabas Arkiverad 5 oktober 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  2. ”Universitetets namnsdagsalmanacka - Universitetets almanacksbyrå”. almanakka.helsinki.fi. Helsingfors universitet. https://almanakka.helsinki.fi/sv/kalender-2025/. Läst 22 februari 2025.
  3. ”Namnsdagsrevideringar - Universitetets almanacksbyrå”. almanakka.helsinki.fi. Helsingfors universitet. https://almanakka.helsinki.fi/sv/namnsdagar/namnsdagsrevideringar.html. Läst 3 oktober 2020.
  4. Carl Georg Starbäck Berättelser ur Swenska Historien, Andra delen Norrköping 1860 s. 55