Nokia misslyckades kapitalt med operativsystemet för sina mobiltelefoner och blev omkörd av både Apple och Samsung. Erövringen av rymden kantas av gigantiska misslyckanden och Palmeutredningen är ytterligare ett sorgligt exempel på hur det mesta gick fel år 1986, när mordet på statsminister Olof Palme utreddes av personer med alltför låsta uppfattningar om motiv och gärningsmän.
Världen är full av misslyckanden och de ovan nämnda är bara några exempel på felsatsningar och felslut som omnämns i historiken Peter Englunds nya bok Om att misslyckas.
I den här boken får man också möta den fartblinda modedesignern Roy Halston Frowick som var en fantastisk designer men en usel affärsman eller filmregissören Michael Cimino som efter framgångarna med filmen Deer Hunter i slutet av 70-talet drabbades av storhetsvansinne.
Med den följande filmen drev han producenterna till vansinne genom att gång på gång spränga inspelnings- och budgetramar. Till råga på allt hatade kritikerna den pompösa, pretentiösa och själlösa Heaven’s gate, varpå Ciminos rykte som nyskapande regissör var ödelagt över en natt.
Misslyckandets ABC
Det finns många sätt att misslyckas på och förtjänstfullt benar Peter Englund ut de mänskliga tillkortakommandena. Modeskaparen Halston drabbades av fartblindhet, medan Ciminos synd var hans hybris och en känsla av oövervinnerlighet – hans senaste film hade ju nominerats för åtta Oscarsstatyetter och gjort honom till Hollywoods hetaste regissörsnamn.
Nokia gjorde i sin tur många felsatsningar och förhöll sig en smula nonchalant till sina utmanare, konstaterar Englund, medan polismästaren Hans Holmér som till en början ledde Palmeutredningen kan beskyllas för både dumhet, förnekelse och otaliga bortförklaringar.
Det finns något grandiost och lockande i dessa gigantiska misslyckanden som eftervärlden kan förfasa sig över eller efterklokt analysera. Nokia borde ha satsat på Android istället för Symbian. Hans Holmér borde inte ha låst sig vid det så kallade PKK-spåret och Michael Cimino hade kanske behövt en sansad och bestämd rådgivare som inte strukit medhårs, utan med bestämdhet sagt ifrån när Cimino envisades med att filma samma scen ännu en gång.
Samtidigt som Nokias satsning på Symbian, Palmeutredningen eller 30-talets luftskepp framstår i historiens backspegel som gigantiska misslyckanden, kan man ändå se något djupt mänskligt i hur företag och enskilda människor trott på sina produkter eller teorier om att det minsann var Kurdistans arbetarparti PKK som låg bakom mordet på Olof Palme.
Nödvändiga misstag
Dessvärre har många visionärer och framgångsrika företag fått sota för sina enögda satsningar. Historiska felsteg går inte att reparera, men i bästa fall kan mänskligheten lära sig något av sina misstag.
Istället för att lamslås och in i det sista vägra att släppa taget om den produkt eller uppfattning vi investerat så mycket i, borde vi erkänna vårt nederlag och helt enkelt gå vidare.
Det sägs att en konkurs i USA inte nödvändigtvis ses som ett misslyckande, utan som en beklaglig händelse som föregåtts av både mod och initiativkraft och som i slutänden leder till att den berörda personen blir både klokare och starkare.
Den personliga rädslan att misslyckas eller att bli betraktad som misslyckad har kanske, som Peter Englund antyder, ett starkare fotfäste i Europa där klassamhället haft en större betydelse. Den berömda Jantelagen verkar inte heller florera i lika hög grad i USA.
Men vad kan vi då lära oss av denna bok? Kanske att ett misslyckande trots allt inte är så farligt och att många felbeslut till slut faller i historiens glömska – ja, förutom de som har oturen att landa i Peter Englunds essäer.
