Summorna väckte munterhet för alla som någonsin betalat för någonting själv.
En gammal brödspade för 2 363 kronor (cirka 220 euro) och en köksmatta för 27 400 kronor (2 500 euro).
Enligt Expressens avslöjande för några veckor sedan gick största delen av pengarna för de här inköpen till inredningsarkitekter som hjälpte statsministerparet Ulf Kristersson och Birgitta Ed med det ständigt pågående arbetet att piffa upp den privata tjänstebostaden för skattepengar.
Men avslöjandena skulle bli dråpligare. Och sedan allvarligare.
Förra veckan anlände hönsen till statsministerns officiella sommarbostad Harpsund. Också det en gåva av skattebetalare, som självklart inte aktivt skulle informeras om sin generositet.
När statsministerns fru Birgitta Ed sedan skulle ha en biodling rann det äntligen över för de höga statstjänstemän som på tjänstetid ombads ordna med statsministerparets allt mer hämningslösa bondlajvande.
”Vi är väldigt tveksamma om vi på Statens fastighetsverk ska hantera bin och produktion av honung”, skrev de i sitt svar till Ed.
En säkerhetsrisk
Den här veckan började med att TV4 visade hur Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson rutinmässigt fifflat med notorna för att slippa skatt när han bjudit sina kompisar på middag på partiets bekostnad.
Men sedan lyckades ändå statsministern och hans fru vara värst igen.
Tydligen pågår märkliga saker på herrgården Fållökna, som ägs till hälften av Birgitta Ed, hyrs ut till en stiftelse och huserar en av statsministerparets privata bostäder.
En wallraffande reporter på Aftonbladet som besökte herrgården lyckades avslöja två saker.
Dels avslöjas en verksamhet som väcker frågor om vänskapskorruption. Frivilliga har jobbat gratis med att rusta upp herrgården med löften om politiska nätverk. En del av dem har fått toppjobb i Kristerssons regering.
Dels avslöjas rent skrattretande brister på säkerhet. Reportern, som anmälde sig som volontär, kunde ta sig in i statsministerns sovrum utan säkerhetskontroller.
Högerns viktigaste frågor
Ännu vet vi inte om några formella fel eller brott har begåtts, men skadan för den borgerliga sidan av svensk politik är oavsett skedd.
Moderaterna och Sverigedemokraterna har varit de svenska partier som oftast argumenterat för att staten ska hålla sig borta från skattebetalarnas fickor när det inte är absolut nödvändigt.
Nu ser väljarna att det inte gäller dem själva.
Och att Ulf Kristersson i SVT småleende viftar bort säkerhetsriskerna tyder på en liknande inställning.
– Jag känner mig väldigt trygg med min personliga säkerhet, säger han.
Men det handlar inte om Kristerssons personliga säkerhet utan om väljarnas tilltro till att Moderaterna kan ansvara för rikets säkerhet, ett av partiets absolut största löften.
Kristersson är statsminister för ett land som enligt honom själv inte är i krig men inte heller har fred. Då ska säkerheten på högsta nivån hålla.
Väljarna har heller knappast glömt den sorglustiga episoden med Kristerssons barndomsvän Henrik Landerholm, som utsågs till landets viktigaste säkerhetsrådgivare och slarvade med hemliga papper.
Större problem än vänsterpartierna
Också partierna till vänster har så klart ertappats med fingrarna i syltburken.
Det är inte länge sedan Socialdemokraterna lurade pengar av pensionärer genom sitt partilotteri, och Vänsterpartiet ertappas hela tiden med nya extremistiska medlemmar som hyllar terror.
Men för Moderaterna och Tidöpartierna kommer skandalerna vid helt fel tidpunkt.
Opinionsmätningarna pekar på ett stort underläge inför riksdagsvalet i september. De skulle säkert hellre tala om sakfrågor än försvara sig mot korruptionsanklagelser.
Det kanske mest obegripliga är att Kristersson ständigt är beredd att ta risken för att åka fast. Redan 2006 när han kritiserades för att ha snott åt sig en stiftelsebostad avsedd för sjuka och fattiga kunde han ha lärt sig läxan.
Magnus Swanljung är Svenska Yles Nordenkorrespondent.
