Inte är det gröt i alla fall

Jag skulle önska att det var sant att man bli skönt långsam i huvudet av att amma. Jag blir det inte. Speciellt under nattamningarna snurrar min olydiga hjärna igång. Den vet att det är mitt i natten, den vet att om jag börjar tänka på jobbiga saker så kommer jag inte att kunna somna sedan, och framförallt vet den att tankar på jobbet och framtiden helt säkert leder till ännu en natt när jag ligger sömnlös och olycklig och snurrar runt i sängen. Dumt när man har en bebis. En bebis som oftast somnar om lugnt och stilla, och som vaknar pigg och glad lagom till att jag har tröttat ut mig själv med oroliga tankar.

Hey princess

Det har visst mest bara handlat om mig idag. Det var inte meningen. Hade jag kunnat skulle jag ha skrivit om livet med barn som Wife in the North gör:

Today I discovered, my friend has taught my daughter to say "Princess" when she is asked: "What are you?". I said: "We're republicans" when I heard it first. Then I wondered: "Is it right to teach a daughter that she is a princess? That she is your princess? That she is special, different, richer, that life is a fairy tale, that she may need rescuing, her wishes will come true and her endings all be happy ones?" In the event of revolution, I have set before her a different path. Tonight, I taught her answers to a different question. "Who will you be?" The answers she can chirrup: "Docdor. Loya. J'neer." I am working on "Astronaut". "Physicist" may defeat me.

Min dotter har också blivit kallad prinsessa av folk vi känner. I all välmening, helt säkert, men jag kan inte tänka mig något värre än att födas in i ett sådant fängelse. Leve republiken, och grattis på födelsedagen, Victoria! Behöver du hjälp med förklädnad för att lämna landet och kronan har jag en Göran Greider-outfit att låna ut.

Oformlig, urtvättad, ogreidig

Jaha, så fick man upp ögonen för hur illa det är. Ta bort over-sized flanellskjorta (för det blir varmt med nyvaccinerad och lite febrig bebiskropp tätt tryckt mot hjärtat) så har du en träffande beskrivning av mig här: Att upptäcka att man ser ut som Göran Greider: en modeblogg

Ska det vara så här? Ska jag verkligen se ut så här? Jag vill vara en lyxmamma som Carmela i Sopranos, eller som Carina Nunstedt i fräsch hemmaplyschdress på omslaget till boken som ska frälsa oss sunkmammor. (12 steg till ett skönare mammaliv, Prisma. Med "ett glammigt bonuskapitel med det bästa från Hollywoodmammornas glamourösa värld". Nice.)

Om rubriken: Ogreidig betyder "tilltrasslad", "tovig" på norsjöbondska. Diftongen ei ligger på gränsen mellan ett bakre a och ett ä, typ.

Detta med anknytning

Jag förstod att jag var baby Rus mamma - en mamma, jag! - när jag utan att tänka plockade bort en liten snorkråka ur hennes lilla lilla näsa, och torkade av den på mina mysbyxor.

Babys första tv-upplevelse: Thomas Idergard

Baby Ru har inte kunnat fokusera på tv-skärmen tidigare, men i morse upptäckte jag att hon stirrade fascinerat på Thomas Idergard i SVT morgons nyhetspanel. Lotta Gröning och Göran Hägg var inte alls lika intressanta, och hon höjde inte ens ett ögonbryn för Elisabet Höglunds frisyr.

Idergard hade en rutig blåbär-i-mjölk-rosa kavaj, och jag vet att Ru tycker att rutigt är the new black så kanske var det därför. Eller också var det hans Per Gessliga slingor i håret. Hur som helst, folk har tipsat om Pingu som barnvakt - mitt tips är Idergard.

Bring me all the bagels

... and muffins in the land, for tonight we drink from the keg of victory.

Jag har gjort det: en latte och en nybakad bulle med mandelflarn på en uteservering i vackra träds skugga! Underbart! Visserligen satt jag där alldeles ensam (förutom baby Ru då) och lattemammor färdas väl egentligen i flock, och visserligen vaknade Ru och började pipa efter tio minuter så där, men ändå: jag satt ner på en uteservering och drack gott kaffe i lugn och ro och det var underbart. Sedan gick vi hem längs vattnet, och lill-Ru jollrade över vackra gröna löv och har varit snäll och glad sedan dess. (Ta i trä.)

Tillfälligt avbrott

Min unge har kinkat något förskräckligt i någon vecka, alldeles så där som bebisar i hennes åldre ska, men puh! det är jobbigt för föräldrarna. Det är förstås värst för henne, men jag är trött nu. Trots en eftermiddag i sängen: de bästa dagarna (och nätterna) har vi om vi är tillsammans hela tiden, och helst hud mot hud också för är jag för långt borta blir hon arg. Så vi kröp ner i sängen igen i eftermiddags, och sov båda två mellan amningar.

Det blir alltså inget av med att lägga ner henne i sängen, sött sovande, för att göra vuxengrejor en stund, så här händer inte mycket. Här i bloggen alltså - med Ru händer det massor varje dag. Vi har till exempel upptäckt att hon är en liten skogsmulle. Hon älskar att promenera bland alla sorters grönska, och jollrar glatt när hon ser särskilt vackra löv i solsken. Och så älskar hon att sjunga.

THAT IS ALL, som John Hodgeman brukar avsluta. Hon är min hela värld.