Tonart

I denna artikel

används tonnamnen

Bess (B♭) och B.

Se olika skrivsätt.

Tonart, en uppsättning toner (skala) där en av tonerna har rollen som grundton.

De vanligaste tonarterna i det traditionella västerländska tonsystemet är durtonarterna och molltonarterna. Durtonarter betecknas med inledande versal, medan molltonarterna betecknas med gemen – se versalisering; se även parallelltonart.

Dur och moll kan ses som två specialfall av de så kallade kyrkotonarterna, jonisk respektive eolisk. Kyrkotonarterna uppstår när man, med i övrigt samma toner i en skala, ändrar grundtonen.

Namn och noteringar

Förtecken	Dur	Moll
Inga	C-dur	a-moll
Ett ♯	G-dur	e-moll
Två ♯	D-dur	b-moll/h-moll
Tre ♯	A-dur	f♯-moll, fiss-moll
Fyra ♯	E-dur	c♯-moll, ciss-moll
Fem ♯	B-dur/H-dur	g♯-moll, giss-moll
Sex ♯	F♯-dur, Fiss-dur	d♯-moll, diss-moll
Sju ♯	C♯-dur, Ciss-dur	a♯-moll, aiss-moll
Ett ♭	F-dur	d-moll
Två ♭	B♭-dur, B-dur (ibland Bess-dur)	g-moll
Tre ♭	E♭-dur, Ess-dur	c-moll
Fyra ♭	A♭-dur, Ass-dur	f-moll
Fem ♭	D♭-dur, Dess-dur	b♭-moll, bess-moll
Sex ♭	G♭-dur, Gess-dur	e♭-moll, ess-moll
Sju ♭	C♭-dur, Cess-dur	a♭-moll, ass-moll

Källor:

Se även

• C-durskalan
• Durskala
• Modus
• Mollskala
• Skala
• Stamton
• Transponering